Krönika: Vid vägens ände

Resan har varit lång och krokig. Mycket har hänt under åren sedan bloggen kom till liv våren 2012. Men alla resor har sitt slut och så även för fbkbloggen som har nått slutet av en lång och intressant väg.

Det har varit en speciell helg, inte bara för att jag är ledig tre dagar i sträck, vilket aldrig händer. Utan för att vi har förberett oss för att lägga ner bloggen den här helgen efter dubbelmötet mot HV71.
Jag vet inte hur många matcher jag har rapporterat via Twitter genom åren, men ett antal hundra har man nått och att ha vetskapen av att den sista är bortgjord känns annorlunda och lite konstigt. Jag minns mycket väl när jag skapade mitt privata Twitterkonto i början av 2008, för snart 8 år sedan, för att jag så gärna ville kommentera och yttra mina åsikter om hockeyn som gick varje dag (NHL på nätterna, SHL/Elitserien på kvällarna). På den tiden så var det knappt någon som hade ett Twitterkonto och att diskutera hockey på sociala medier i realtid existerade inte som idag.

Ett av mina minnen, när FBK slog ut Växjö i semifinal 6 den 11 april 2014. Foto: Magnus Sjöberg/fbkbloggen

På den tiden skrev både jag och Marie på SvenskaFans FBK-redaktion där jag anslöt för exakt 7 år sedan på månaden. Att ta steget därifrån efter 3,5 år kändes som ett naturligt och bra steg då jag ville ha en egen blogg att yttra mina åsikter på och idén föddes mycket fram tack vare då jag har en god vän som drev sin blogg på ett fantastiskt sätt och var stor inom sin genre. Att få avsluta denna resa med match mot just honoms lag blev därför väldigt passande. Och jag hoppas att ni tycker att bloggen har fyllt en funktion.

Åren på fbkbloggen har sedan dess varit inspirerande och något som jag tagit många lärdomar från både när det kommer till att utrycka sig, planera sitt liv runt och hur mycket tid allting verkligen tar. Just därför så kändes det kul när Marie valde att följa med bloggen efter någon månad och den fick verkligen liv då hon bor betydligt närmare laget än vad jag själv gör och kunde ge ett annat perspektiv på saker och ting.
Just det här med avståndet till laget har varit en stor akilleshäl för egen del genom alla år, från starten på SvenskaFans tills dess att fbkbloggen öppnade sina dörrar. Att bo, jobba och studera på flera orter har inte underlättat arbetet med bloggen där jag spenderat både tid hos min mor och far som bor på olika orter utanför Örnsköldsvik. Sedan dess så har jag även flyttat till Stockholm för att studera och jobba under 3 år innan jag nu flyttat till södra Norge och det ständigt regnande och blåsiga Kristiansand. Med andra ord så har jag under dessa år aldrig bott nära laget utan har förlitat mig på TV-sändningar från C More och deras otroligt värdelösa appar som ständigt kraschar och inte fungerar.

Ett av de minnen jag tar med mig är från Johanneshov när jag satt på bortaläktaren under en match mot AIK där det hade krockat med mig och Marie (vi båda var på plats på Hovet) och jag satt där på läktaren och livetwittrade på telefonen! Det är svårt att följa matcherna i dessa situationer, och jag fick även ett par kommentarer på läktaren från de som tyckte att jag skulle lägga ifrån mig telefonen, men det de inte visste var att @fbkbloggenLIVE inte missar någon match, än hur besvärlig situationen än är.

Milan Gulas. Foto: Robin Angle/fbkbloggen

När jag har haft tid och möjlighet så har jag åkt till Karlstad och har vid flera tillfällen stannat över hos Marie och Jocke för att följa med till arenan utöver de gånger jag tagit mig till arenan med vänner. Men att hemmavid de första åren på SvenskaFans och bloggen behöva bråka med familj över vem som kontrollerar vilken match vi ska titta på har inte underlättat bloggarbetet, räkna där också till skiftarbete och andra obekväma tider som de senaste åren har stört arbetet med bloggen. Då blir inte situationen hållbar på sikt, och att avveckla bloggen har vuxit fram där både jag och Marie är eniga om att det rätta att göra är att lägga ner. Ett beslut som är skönt att ha tagit, men som inte var helt lätt att ta.

Vi kan se på matchen i fredags där jag skulle jobba till kl 21, men där jag lyckades byta bort passet för att sluta kl 18 där resan från arbetet till lägenheten innebär promenad till en buss som aldrig är i tid för att sedan byta till cykel för att komma hem den sista biten för att vara hemma precis till nedsläpp. Likadant har det sett ut vid tiden i Stockholm, typ. Tiden räcker helt enkelt inte till.
Men jag har mycket att vara tacksam för ändå. Att delegera arbete som redaktör på SvenskaFans för att få rapporteringen att fungera vid varje match under ett par säsonger till att lära sig WordPress på fbkbloggen har varit saker som fått mig att få upp nya intressen och saker att ta lärdomar från. Jag vet inte hur många timmar och dagar som jag spenderat på att få tekniken att fungera här på bloggen för att sidan ska kunna hålla sig vaken, att råka missa ett tecken i en kod har vid ett par tillfällen fått hela bloggen att gå ned och jag minns mycket väl en helg från förra säsongen då jag satt uppe en natt för att felsöka i panik då sidan gått ner. Men att börja med noll kunskap tills där man är idag är något som jag värdesätter då jag lärt mig allt under resans gång.
Under den här tiden så har jag också studerat inom grafisk teknik vid Mittuniversitetet, bildbehandling och fotografering vid Högskolan i Jönköping likt kommunikationsvetenskap vid JMK vid Stockholms universitet. Allt är något jag värdesätter högt då jag kunnat använda mina funna kunskaper för att applicera på bloggen och våra kanaler, men även i mitt liv utanför bloggens värld. Saker och ting har kanske inte blivit som man hade hoppats på efter allt som hänt under åren vid sidan av bloggen, livet har hela tiden tagit nya vändningar och vad som händer i fortsättningen är svårt att förutspå. Men en sak är säker, jag ångrar absolut ingenting.

Jag har även lärt mig mycket om allt som att driva en blogg innebär där vår vision alltid har varit att vara en plattform dit fans kan vända sig för att hålla sig uppdaterad om sitt lag. Med konton på de flesta sociala medier och en webb har vi kunnat nå ut till så många.
Jag har också fått vara på plats och intervjua spelare som varit en fantastisk upplevelse, att få vara innanför väggarna i arenan och att sitta med på presskonferenser likaså. Det är minnen som jag värdesätter högt.

En intervju som Marie hade med Joakim Nygård. Själv hade jag dessförinnan tagit ett snack med Christian Berglund. Foto: Magnus Sjöberg/fbkbloggen

Det jag egentligen vill få sagt med den här avslutande texten är att jag är tacksam för allt som hänt under åren trots att det varit ett pussel att få ihop bloggen med livet, tid med familj och vänner på distans, studier och jobb som krävt en hel del förståelse och samarbete från alla. Jag och Marie har under många år gjort vårt yttersta under olika förutsättningar för att kunna Twittra, Facebooka och skriva om samtliga av Färjestads matcher, lägg därtill flera fina texter och krönikor från min bloggkollega som träffat många intressanta personligheter i och utanför föreningen Färjestad BK genom åren.

Ett tack vill jag även rikta till alla er läsare som funnits här och stöttat oss vilket har fått oss att fortsätta utvecklas och bli de vi blivit idag. Med långa dagar, kvällar och helger tillsammans med mycket glädje, tårar och svett så tackar jag för mig.

Härnäst väntar Malmö på torsdag för Färjestad, och vi kommer inte att rapportera från matchen. En speciell känsla då vi inte varit i den situationen på många många år! Jag kommer att jobba och Marie återhämta sig från sin operation. Vad händer sedan? Vem vet.

Tack och hej!

Magnus